I torsdags var jag på återbesök på gottfriedskliniken för spec ME:n. Jag hade gråten i halsen hela besöket o sambon var med o förklarade hur dåligt jag mår just nu. Jag berättade hur min vecka ser ut o hur lite jag har kraft att göra o läkarens respons är att säga att det uppenbarligen är för mycket o att jag borde ta ett steg tillbaka för att kunna bli bättre. Han skrev remiss till vidarkliniken i Stockholm där jag ska vara i 2-3 veckor för behandling,terapi o återhämtning. Får se hur snart jag kan komma dit. När jag gick där ifrån kändes allt hopplöst och fortfarande har jag inte hunnit smälta allt. Jag insåg hur dåligt jag cerkligen mår just nu och hur mycket ME:n styr mitt liv. Jag orkar ju redan nu inte göra något o har ju många måsten. Hur ska jag kunna ta ett steg tillbaka. Jag försöker få mig själv att inse allt detta samtidigt som jag försöker kolla runt med kompisar om de kan passa Rocky när jag är borta o sambon jobbar/studerar. Denna veckan är det göra INGENTING som står på schemat. På fredag besök hos husläkaren och få honom att vidaresjukskriva mig. Ska försöka blogga lite varje dag. 

http://www.vidarkliniken.se/sjukhus/